År 1917 fastställdes Per Olof Hallmans stadsplan för Rörstrandsområdet. Porslinsfabriken revs 1926 och samtidigt började bostadshusen att uppföras. De flesta innehöll smålägenheter som hade centralvärme, gasspis, wc, och kopplade fönster vilket var nytt för tiden. Genom dispens från Byggnadsstadgan kunde området bebyggas med sexvåningshus. Av sin samtid blev det starkt kritiserat för sin täthet och sin oregelbundenhet. Huset på Norrbackagatan 14 byggdes 1927. Arkitekt Kjellberg & Conradsson, byggherre Alfred Bauft, byggmästare C E Gustavsson.

Under medeltiden var Rörstrand en liten by vid trakten av Sankt Eriksplan, belagt i brev utfärdade av Magnus Ladulås 1288. Han donerade marken till Klara kloster som 1527 drogs in till Kronan av Gustav Vasa. På 1600-talet såldes den till Mårten Wewitzer som lät bygga Rörstrands slott i det som ännu var en lantlig utkant av staden. Dansken Johan Wulff grundade 1726 Rörstrands porslinsfabrik som först tillverkade fajanser och sedan även porslin och keramik av hög kvalitét. Som mest arbetade 1000 personer i fabriken.